lördag 1 mars 2008

Jag är kränkt!!!

Har precis kommit hem ifrån vår komunalcup i innebandy. Var riktigt kul att lira med mina arbetskamrater som jag inte träffat på länge, MEN jag råkade ut för något alldeles förfärligt pinsamt, förnedrande och LÖJLIGT!!
Vi spelade mot den andra stora skolan i staden och det brukar alltid vara en match med minst sagt heta känslor. Vi fick ett frislag framför deras mål och jag sprang fram för att skymma sikten för målvakten (Någon nytta ska man ju ha av att ha bred gravid -rump). Att man agerar som mig är vanligt i innebandysamanhang och helt tillåtet, så länge jag inte är innanför målgården. Det visste antagligen inte tjejen i mål, för hon började knuffa på mig och ropade till en av sina spelare: Slå ner henne!! Den andre spelaren gjorde inte det tack och lov utan skakade mest på huvudet. Det här taggade mig ännu mer så jag fortsatte att täcka sikten med min ladgårdsvägg... DÅ drar målvakten ner mina shorts!!! Jag har aldrig känt mig så förudmjukade, kändes som jag satt naken i en gynstol på stora torget, så kränkt kände jag mig. Snopen som jag blev drog jag upp mina byxor fort och tittade på domaren, för att se när han skicka ut målvakten från planen. Men det visade sig att han hade missat hela incidenten. Till saken hör ju också att HELA läktaren hade ju sett det här, så alla bröt ju ihop av skratt anfall. Usch.. hur kan man göra så mot en annan människa, jag skämdes så att jag kunde dö. Efter graviditeten så är man ju lite känslig över sin kropp och att bli utlämnad så på det viset var fruktansvärt. Att människan i mål sen jobbar som lärare är ännu värre. Är det sånt beteende som vi lär våra elever???
Efter matchen gick jag och tackade alla för bra spel och tog dem i hand, när jag kom fram till målvakten så sträckte jag ut handen för att tacka för matchen SAMT berätta för henne vad jag ansåg om hennes beteende... hon sträcker fram sin hand.. och fintar och drar till sig handen, ni vet i en sån där gest upp i håret. Då surnar jag till ordentligt.. det var ju inte jag som betett mig illa. Jag började förklara att hennes handling var både kränkande och elak. Kom inte så långt i min förklaring för tjejen knuffar till mig allt vad hon kan och slår sig för bröstet.. för (hör och häpna) hon vill att vi ska slåss. Jag trodde jag var med i dolda kameran.. och gick bara där i från kokandes. Hade hon inte varit dubbelt så lång och dubbelt så stor och jag inte spelat cupen som lärare med mitt jobb, så hade jag GÄRNA slagit henne. Jag har aldrig velat slåss i hela mitt liv, men det här var nog bland det värsta och mest provocerande jag varit med om.

Riktigt tråkigt att det jag kommer minnas från den här dagen var HENNE och inte hur kul det var att träffa min arbetskamrater.

Fy vad lack jag är fortfarande, funderar på att ta ett sverigehäfte och beställa hem PRECIS ALLT som finns i det hem till hennes adress. Bindor, träningsapparater, böcker.. precis allt!
Men hämd är inte min grej .. jag tänker inte sänka mig så lågt

3 kommentarer:

Växla ner sa...

fy 17, skicka mig hennes adress så ska jag spy i hennes brevlåda

Miss Millionairess sa...

Ajajaj! Vad jobbigt!

Anonym sa...

Otroligt fräckt och irriterande! Fokusera inte för mycket på kränkningen, tänk ondskefulla tankar om den lilla, lilla ärthjärnan som tänkte ut något sådant istället. Det brukar hjälpa upp. *kram* i alla fall!